Brottsbekämpande myndigheter ges rätt till genomsökning på distans även utomlands

I ett avgörande^{(1)Mål nr Ö 5686–22, Den okända lagringsplatsen.} från den 30 mars 2023 beslutade Högsta domstolen (HD) att genomsökning på distans får beslutas även om den eftersökta informationen kan vara lagrad utomlands. Genomsökning på distans utgör ett tvångsmedel som infördes i 28 kap. rättegångsbalken (1942:740) (RB) i juni 2022. Tvångsmedlet innebär att det under brottsutredningar under vissa förutsättningar är möjligt att besluta om att söka efter handlingar som kan ha betydelse som bevis och som finns lagrade i ett avläsningsbart informationssystem utanför den elektroniska kommunikationsutrustning som används för att utföra genomsökningen. Med ett avläsningsbart informationssystem avses exempelvis en molntjänst, och med en elektronisk kommunikationsutrustning avses exempelvis en dator eller en mobiltelefon.^{(2) Prop. 2021/22:119, Modernare regler för användningen av tvångsmedel, s. 76–78.}

Innan tvångsmedlet tillkom var rättsläget oklart vad gäller huruvida brottsbekämpande myndigheter fick bereda sig tillgång till annan information än sådan som finns lokalt lagrad i den elektroniska kommunikationsutrustningen. Den dominerande uppfattningen har varit att så inte får göras, vilket innebär att brottsbekämpande myndigheter inte kunnat bereda sig tillgång till externt lagrade elektroniska handlingar. I det alltmer digitaliserade samhället ansågs dessa regler dåligt anpassade, varpå tvångsmedlet infördes i RB, vilket bland annat gör det möjligt för brottsbekämpande myndigheter att bereda sig tillgång till handlingar som finns lagrade i molntjänster.^{(3)Prop. 2021/22:119, Modernare regler för användningen av tvångsmedel, s. 75.}

Avgörandet möjliggör för brottsbekämpande myndigheter att i större utsträckning använda den digitala arenan för att samla in bevis, och däribland molntjänster vars användning ökat markant under senare år och där lagringen ofta sker i utlandet eller på okänd plats.

Enligt Europeiska kommissionen behövs i omkring 85 % av alla brottsutredningar tillgång till elektroniska bevis, och i två tredjedelar av dessa lagras informationen i en annan jurisdiktion.^{(4) COM(2019) 70 final, Rekommendation till rådets beslut om bemyndigande att inleda förhandlingar om ett avtal mellan Europeiska unionen och Förenta staterna om gränsöverskridande tillgång till elektroniska bevis för straffrättsligt samarbete, s. 1.} Den fråga som HD prövade i avgörandet var huruvida förhållandet att elektroniska handlingar lagras i utlandet eller på okänd plats medför att det föreligger hinder mot eftersökning med stöd av tvångsmedlet. I förarbeten och doktrin i allmänhet har den dominerande uppfattningen varit att svenska myndigheter är förhindrade att bereda sig tillgång till elektronisk information under sådana omständigheter, bland annat med hänsyn till territorialitetsprincipen, detta även om informationens ägare finns i Sverige. Däremot påtalades i förarbeten till tvångsmedlet att det finns starka skäl för ett förändrat synsätt.

HD konstaterar i avgörandet att varken bestämmelserna i 28 kap. RB eller folkrätten sätter hinder för att svenska brottsbekämpande myndigheter bereder sig tillgång till elektronisk bevisning som finns lagrad i utlandet eller på okänd plats. Det saknar betydelse om det är känt i vilket land som informationen finns lagrad. Avgörandet möjliggör för brottsbekämpande myndigheter att i större utsträckning använda den digitala arenan för att samla in bevis, och däribland molntjänster vars användning ökat markant under senare år och där lagringen ofta sker i utlandet eller på okänd plats.